Eden Project öppnade 2001 i en av de gamla lergruvor som finns i trakten av St Austell och där man tidigare utvann kaolin för porslinstillverkning. Det startade som ett så kallat millennium-projekt som så många andra i England under årtusenskiftet och drivs fortfarande som en välgörenhetsstiftelse. Idag är det en av de mest välbesökta turistattraktionerna i hela England så det var faktiskt nästan mest av nyfikenhet jag kände att ett besök vore på sin plats när vi nu ändå var nere i Cornwall. Jag är inte någon trädgårdsentusiast alls även om jag tycker det är skönt att vara utomhus och älskar djur och natur. Kort sagt en medelintresserad person när det gäller ett sådant här ställe och jag fick ut mer än jag trodde av besöket faktiskt.
-
Åtkomlighet
-
"Måste upplevas"-faktor
-
Budgetvänlighet
-
Arkitektur
-
Mångfald i vegetationen
-
Grad av avvkoppling
-
Att komma hit är definitivt enklast med egen bil men det går under högsäsong också bussar från St Austells busstation alldeles i närheten av järnvägsstationen (med tåg från London och Exeter/Plymouth). Själva hade vi redan kvällen innan checkat in på ett hotell mellan staden och Eden så vi tog en taxi och det visade sig vara längre än vi trodde men en riktigt vacker färd speciellt på hemvägen då vi tog en mer ostlig väg genom byar uppe på en ås med utsikt mot flera kullar och havet.
Väl framme inser man snabbt vilken stor turistmagnet detta är för det finns parkeringsplatser överallt längs kullarna som omger det gamla gruvhålet. Alla är de märkta med olika fruktsymboler och de längst ut är faktiskt mer än en kilometer från entrén men de var stängda under vårt besök trots att det var juli så vi hade nog tur med besökarantalet. Det går en skyttelbuss mellan de olika parkeringarna och entrén så man behöver inte vara orolig om man hamnar långt ut bland "jordgubbarna" utan det är väl genomtänkt och överhuvudtaget kändes det mesta så där genomtänkt att man som besökare blev glad och kände sig ompysslad bara av detta. Här vill de att man ska ha en trevlig dag och inte bara komma och spendera sina pengar även om det naturligtvis kostar en del att gå in men det är ju också en anläggning som måste kosta en hel del att driva. När man går in får man stickers att sätta på kläderna i ingångshallen och sedan går man utomhus på andra sidan och vips öppnar sig den berömda vyn av de stora "biomerna" som man sett på bild. Här står mängder av folk och tar kort innan de börjar vandra nedåt på de slingrande serpentingångvägarna mellan diverse växter och konst. Den som har ont i knäna eller helt enkelt vill spara tid kan istället för att gå hoppa in i det lilla turtåg som går i skytteltrafik mellan entrén där uppe och biomerna där nere. Under högsäsong kan det vara långa köer till tågen eftersom Eden är populärt bland trädgårdsintresserade pensionärer som inte alltid orkar gå och även småbarnsfamiljer och andra väljer gärna detta alternativ för att det är spännande för barnen att få åka traktorsläp. Dock är det ganska roligt att stå och lyssna på folk i kön och tågen går så pass ofta att det känns helt OK att vänta lite.
Biomerna var naturligtvis det som lockade oss mest och det vi började med om vi inte skulle hinna allt under vårt besök på det enorma området. Eftersom vi antog att regnskogen skulle vara det roligaste så började vi med Medelhavsbubblan. Där fanns det inte bara Medelhavsvegetation utan även en del från Sydafrika och torrare delar av USA vilket var roligare för mig att se eftersom jag sett mer av Medelhavet "live" men även det var fint med olivlund, fikonträd och annat. I den sydafrikanska delen sprang det omkring små ödlor bland stenpartierna vilket var kul och här fick man veta mer om t.ex. aloe vera. Kring den amerikanska delen odlades tobak i olika stadier bland annat. Hela denna biom var också fint inredd med vitkalkade småbyggnader och terasser och ett och annat konstverk, inte minst en häst av drivved vilken jag älskade. Senare såg jag en likadan i ett avsnitt av "Inspector Lynley" på TV och anar att konstnären måste ha anlitats till serien. Här odlades också tomater med ett nytt sorts bevattningssystem och i mitten av allt sammans fanns ett slags "torg" där det var sagostund för barn på regelbundna tider.
Efter detta var det dags för regnskogen på andra sidan servicebyggnaden som binder ihop de två avdelningarna. Vid ingången står en skylt om att man bör ta med sig vatten men att det också finns små vattenkranar här och där att leta upp. Skylten undrar också utmanande hur länge DU skulle klara dig i en regnskog. Jag som tidigare bara varit på Aqvaria i Stockholm och liknande ställen med "regnskogar" var beredd på lite sådant fast i större format. Ack vad jag bedrog mig - detta är en riktig regnskog. Det är bara det att den ligger inomhus och är en salig blandning från olika hörn av världen. Allt är indelat så att man vet vilken del av världen man ska befinna sig i men vissa tropiska växter finns ju i flera regioner så på en del ställen går det gränser mellan helt olika världsdelar. Vi började med afrikanska länder och kom sedan till Malaysia där det fanns en hel djungelhydda på pålar att kika in i. Här i krokarna fanns också den första vattenposten och det var nog bra för redan nu började vi ana att detta inte var den genomsnittliga Europeiska turistdjungeln utan nu var vi riktigt varma och hällde glatt vatten i håret.
Vägarna går i snirkliga serpentiner lite uppåt under större delen av tiden här inne och hela tiden följer man vatten. Först i olika dammar och sedan i små kaskader för att högst upp hitta själva vattenfallet om man går så långt - det finns en del småvägar utan trappor att välja mellan när man väl kommit en bit upp och allt är väl skyltat så att den med barnvagn eller rullstol kan välja andra vägar. Vår dotter hade fått med sig en utmaning i form av en karta och skulle leta bokstäver vid olika stationer för att där kunna rita in symboler i värsta orienteringsstil och så få fram diverse djungelord på slutet och alla yngre skolbarn tycktes hålla på med detta och tycka det var roligt. Vi hann därför läsa lite här och där om olika palmer och andra växter och ta det lugnt i den fuktiga miljön. Det finns lite att läsa om just de nyttoväxter vi använder i västvärlden såsom kaffe- och kakao och på ett ställe i "Asien" fascinerades vi av att även ris odlades. Just det där med att allt faktiskt odlas på riktigt här om än i små mängder gör det hela till den där riktiga djungeln. Mot slutet finns även en plats med ananas som visserligen inte uppnår oerhörd storlek men som definitivt växer.
Längs vägskälet upp mot det stora vattenfallet ligger ett kylrum för besökarna och där finns bänkar att sitta på, vatten och första hjälpen. Säkert svimmar en del ovana besökare nästan av miljön i djungeln och även jag tyckte att det var jätteskönt att sitta här i fem minuter och bara andas innan vi tacklade fallet. På vägen ner såg vi en supergullig mus inne i grönskan och överallt i hela biomen springer det omkring myror på staket och trädstammar så har man myrfobi så kan man kanske känna sig tveksam över besöket men för oss blev det bara ännu mer levande. Efter vattenfallet kommer man till en del som visar vad sojaplantager gör med regnskogen och hur trist en nedhuggen regnskog kan se ut och just det där miljötänket genomsyrar hela Eden Project. Överallt vill de ge tankeställare och även strax innan man går ut ur regnskogen för då hamnar man i en bananplantage med ställningar över marken där bananstockarna glider omkring på väg till oss västerlänningar och med information om problematiken med detta och om vilka alternativ bananälskaren har. Här finns också en populär juicebar med färskpressade fruktjuicer.
Servicebyggnaden mellan biomerna rymmer en restaurang med café vilken vi aldrig provade men när vi kom ut ur regnskogen var vi genomsvettiga och törstiga och tog oss juice och glass från en kiosk vid det informationscenter som också finns här och där man kan bli stödmedlem och få reda på mer vid olika multimediastationer. Det finns också en liten souvenirbutik med fröer och typiska souvenirer här men efter vår drickapaus var vi mest sugna på frisk luft och gick ut önskandes att vi hade tagit med en extra torr tröja faktiskt. Därute växte kronärtskockor med sina fina blommor som man ju aldrig ser i butik. Det finns också en utställning om te och tehandel i detta teets förlovade land. Själva landade vi vid en sorts lekplats med picknickområde under tak vilket dock var smockfullt med andra föräldrar ståendes eftersom dagen var full av dramatiska störtskurar mellan de soliga stunderna. Lekplatsen hade en glasskiosk och var full av cirkusredskap som jonglerredskap, diabolos och annat för barnen att använda och här fanns också en man som visste hur man använde allt och kunde visa de som frågade.
Vi hade en byggnad kvar i form av "The Core", kärnan. Där finns utställningar om miljö och liknande och dessa är populära bland de skolklasser som kommer till Eden men även bland oss andra. Här kände vi dock att vi var utmattade efter vårt besök i regnskogen och jag som dessutom jobbar med miljö kände inte att det teoretiska var ett absolut "måste" på samma sätt som man kanske annars gör men jag är säker på att det är en intressant utställning eftersom allt är så välgjort här. Själva begav vi oss istället tillbaka upp med tåget igen och spenderade en hel del tid i den stooooora souvenirbutiken som var en av höjdpunkterna med besöket för mig. Det börjar med en hörna med plantor och fröer och i själva stora butiken finns det sedan mängder av udda och roliga saker både till en själv och folk man behöver presenter till. T-shirtar av bambufiber och ekologisk bomull, böcker om miljöproblem från deras eget förlag, turistböcker om Cornwall och mängder av trädgårdsböcker. Här fanns vinglas gjorda av gamla återanvända flaskor och en hel del annat "returproducerat" men samtidigt fint och inte alls så där grått och nyttigt som det ibland kan se ut. Pennor och kramdjur, doftljus...you name it. En del säkert massproducerat men väldigt mycket genomsyrades ändå av miljötänk och plastpåsar är heller inget man får här när man handlar utan de håller sig till pappersvarianten.
Just den här känslan av ombonad trygghet gillade jag starkt på Eden. Överallt skojade personalen och var glad och verkade stolt över att jobba här. Allt kändes genomtänkt, från regntaket in till entrén med sin bankomat till hur man skulle röra sig för att undvika värsta trängseln. Samtidigt tyckte jag att regnskogen var en fantastisk upplevelse och det är den och butiken som för mig utgör de stora anledningarna till att resa hit men är du dessutom trädgårdsintresserad, ja då kan du mycket väl ha hamnat i himmelriket för här finns dessutom olika temadagar kring diverse växter beroende på säsong. Ibland ordnas det konserter på en utomhusscen nere vid biomerna också och det måste vara en rätt rolig miljö. Om du ändå tar dig ända ner till Cornwall så stanna till här.
Recensioner
